Standarder och direktiv

Den europeiska standarden DIN EN 374 definierar prestandakraven för handskar som skyddar användaren mot kemikalier och mikroorganismer.

Standarden för handskydd mot kemiska risker är indelade i följande avsnitt:

• DIN EN 374-1: Terminologi och prestandakrav
• DIN EN 374-2: Bestämning av penetrationsskydd
• DIN EN 374-3: Bestämning av permeationsskydd av kemikalier

I DIN EN 374 omfattar de reglerade minimikraven för skyddshandskar specifikationer för:

• mått
• tryck
• fingerfärdighet
• märkning
• lagring

Penetrationsskydd beskriver skyddet mot inträngning av mikroorganismer. Detta kan säkerställas i enlighet med en EN 374 genom att fylla handskar med vatten och testa tätheten. Resultaten från den här typen av test är indelade i tre prestandanivåer som anges bredvid piktogrammet. När det gäller skydd mot kemikalier mäts den tid som krävs för att en kemikalie ska penetrera (tränga igenom) handskens material.

Kemikaliebeständiga skyddshandskar måste uppfylla kraven i den europeiska standarden EN ISO 374-1. Denna standard har genomgått fundamentala förändringar som avser certifieringen.

Del 1 (Terminologi och prestandakrav för kemiska risker) innehåller viktiga ändringar:

• Testkemikalierna har utökats från 12 till 18
• Utelämnande av glasbägare för ”vattentålig skyddshandske med lågt skydd mot kemiska risker”
• Standardisering av typer av handskar i typ A, B eller C
• Ändring av produktmärkning: Piktogram av Erlenmeyerkolv med olika antal bokstäver för testkemikalier beroende på typ

Ny märkning av skyddshandske:

Utökning av testkemikalier: Testkatalogen har utökats i enlighet med den nya standarden.

Som tidigare är anvisningarna från tillverkaren av stor betydelse. Det särskilda skyddskravet måste fastställas som en del av en riskbedömning av den faktiska processen med hänsyn till de specifika förutsättningarna. En avsedd säkerhetsexpert måste definiera individuella krav och säkra anpassningen av specifika skyddsnivåer av skyddshandskar från tillverkarens datablad. uvex Chemical Expert System är uvex flerspråkiga onlineplattform där du kan söka efter genomträngningstider för specifika handskar. Dessutom finns erfaren personal på plats och i expertcentrum för skyddshandskar i Lüneburg för att svara på alla frågor som rör skyddshandskar för skydd mot kemiska risker.

Den europeiska standarden DIN EN 388:2003 beskriver kraven, testmetoderna och märkningen av skyddshandskar mot mekaniska risker vid arbete. Testmetoderna som fastställts kan också tillämpas på armskydd (med andra ord, på delar av skyddskläder som inte sitter ordentligt i en handske eller skyddskläder).

På samma sätt som testresultaten klassificeras skyddshandskarna med en prestandanivå i förhållande till varje enskild mekanisk risk. Relevanta värden (siffror från 0 till 5, där 4/5 motsvarar högsta betyg) visas bredvid piktogrammet för handsken.

De mekaniska riskerna och påfrestningarna och/eller deras testmetoder definieras i DIN EN 388:2003 enligt följande:

• Skydd mot nötning:
  För att testa handskens skydd mot nötning behandlas materialet med sandpapper under tryck. Antalet cykler som behövs för att slipa ett hål i materialet fungerar som riktmärke.
  (Högsta nivå 4 = 8 000 cykler)
• Skärskydd:
  Handskens skärskydd kontrolleras med ett roterande cirkelformat blad som skär igenom handsken i konstant hastighet. Jämförelse med referensmaterial fungerar som riktmärke och index.
  (Högsta nivå 5 = index 20)
• Rivhållfasthet:
  Kontrollera materialets rivhållfasthet genom att skära i skyddshandsken. Den kraft som krävs för att riva materialet fungerar som riktmärke.
  (Högsta nivå 4 = 75 Newton)
• Punkteringsskydd:
  Punkteringsskyddet testas genom att handsken punkteras med en spik (upprättat mått). Den kraft som används fungerar som riktmärke.
  (Högsta nivå 4 = 150 Newton)

Skyddsklasserna för skärskyddshandskar har tidigare tilldelats i Europa i enlighet med standarden DIN EN 388:2003. På grund av den kontinuerliga utvecklingen av så kallade ”högpresterande fibrer” har det blivit nödvändigt att justera de metoder som används för att testa och klassificera dessa produkter. Dessa ändringar har införts i standarden DIN EN 388:2016.

Testprocedur i enlighet med EN 388:2016/ISO 13997

• Gäller skärskyddshandskar av material som får knivarna att bli slöa (dvs. glas och stålfibrer).
• Ytterligare tester i enlighet med ISO 13997: Bestämning av handskens skärskydd med enkel kontakt med ett vasst föremål under högre kraft
• Här dras ett långt, rakt blad en gång över testobjektet. Den minsta kraft som krävs för att skära genom testobjektet efter 20 millimeter bestäms i processen.
• Resultatet anges i Newton (N) och tilldelas en skärskyddsklass.

Den europeiska standarden DIN EN 407 reglerar minimikrav och specifika testmetoder för skyddshandskar avseende termiska risker. Skyddshandskar som är certifierade i enlighet med denna standard skyddar användaren mot till exempel kontaktvärme, strålningsvärme och små stänk av smält metall.

Däremot gäller det inte tillämpningen av värmetåliga handskar, för exempelvis brandbekämpning eller svetsning. Värmebeständiga handskar är avsedda att uppfylla följande egenskaper enligt DIN EN 407:

• låg lättantändlighet eller flamspridning
• låg värmeöverföring (skyddande effekt mot strålning, konvektion och kontaktvärme)
• hög temperaturtålighet

Skyddshandskar ska klassificeras och testas i DIN EN 407 i enlighet med följande kriterier:

• Skydd mot antändning:
  skyddshandsken utsätts för en gaslåga i 15 sekunder. Sedan mäts tiden tills handskmaterialet slutar att brinna eller glöda.
  (Högsta nivå 4 = efterbrinntid 2 sekunder, efterglödtid 5 sekunder)
• Skydd mot kontaktvärme:
  temperaturmätning (100 °C till 500 °C) mot vilka handsken skyddar i 15 sekunder utan att insidan av handsken värms upp över 10 °C.
  (Högsta nivå 4 = + 500 °C)
• Skydd mot konvektion (gradvis penetrerande värme):
  tidsmätning, tiden handsken kan fördröja en temperaturökning på insidan av handsken – genom värmeinträngning från öppen eld – på över 24 °C. 
  (Högsta nivå 4)
• Skydd mot värmestrålning:
  skyddshandsken exponeras för strålning. Tidsmätning tills en viss värme har trängt igenom handsken.
  (Högsta nivå 4 = minst 150 sekunder)
• Skydd mot droppar av smält metall:
  mätning av hur många droppar smält metall som behövs för att höja temperaturen mellan handskmaterialet och huden med 40 °C.
  (Högsta nivå 4 = över 35 droppar)
• Skydd mot stänk av smält metall:
  mätning av hur många gram smält järn som behövs för att skada syntetisk PVC-hud (på insidan av handsken).
  (Högsta nivå 4 = 200 gram) 
  
  I enlighet med testet i DIN EN 407 klassificeras skyddshandskarna med prestandanivå i förhållande till varje enskild värmerisk (siffror från 1 till 4, med 4 som högsta betyg). Det viktiga är att handsken inte får komma i kontakt med öppen eld om den inte uppfyller prestandanivå 3 i brandskyddstestet.

Minimikrav för skyddshandskar avseende skydd mot kyla är reglerade i standarden DIN EN 511. Handskarna som är certifierade enligt denna standard är avsedda att skydda användaren mot konvektiv kyla (penetrerande kyla) och kontaktkyla (direktkontakt).

I likhet med skydd mot termiska och mekaniska risker har skyddshandsken klassificerats i olika prestandanivåer efter individuella aspekter. Prestandanivåerna anges med en siffra mellan 1 och 4 bredvid piktogrammet, där 4 är den högsta nivån.

Bestämning av prestandanivåer för skyddshandskar mot kyla:

• Konvektiv kyla:
  Mätning av mängden energi som krävs för att bibehålla temperaturen i en uppvärmd handmodell (30 till 35 °C) med en skyddshandske i förhållande till konstant rumstemperatur. (Beräkning av de värmeisolerande egenskaperna baserat på temperaturen i handmodellen, rumstemperatur och den energi som krävs för att bibehålla temperaturen.)
• Kontaktkyla (test i enlighet med ISO 5085):
  Bestämning av termiskt skydd i skyddshandskar med en kall och en varm platta. Handskens material placeras som en isolator mellan båda plattorna och förändringen i temperaturgradienten fungerar som en mätstorhet (jämfört med normativt referensvärde).

Handsken kan även testas för vattengenomtränglighet i enlighet med EN ISO 15383. Om inget vatten tränger in i handsken över en 30-minutersperiod bedöms det här testet som godkänt (inga specifika prestandanivåer).

För arbetsplatser med risk för brand och explosion finns nu den europeiska standarden DIN EN 16350:2014 som definierar testförhållanden och lägsta krav på elektrostatiska egenskaper hos skyddshandskar:

• Kontaktresistansen måste vara mindre än 1,0 × 108 ohm (Rv< 1,0 × 108 Ω).
• Testatmosfär: lufttemperatur på 23 ± 1 °C, relativ luftfuktighet 25 ± 5 %.

Viktigt! Skyddshandskar med antistatiska egenskaper är endast effektiva om resistansen mellan användare och jord är mindre än 108 ohm. Våra produkter har testats i enlighet med DIN EN 16350:2014 och är lämpliga för både produkt och arbetsskydd. Vad ska användaren hålla utkik efter?
Den gamla klassificeringen i enlighet med DIN EN 1149-1:2006 är inte längre tillåten. Det testade ytmotståndet överför bara laddningen till ytan på materialet och räcker inte för att säkerställa effektivt skydd. Vad kan handskar som testas i enlighet med DIN EN 16350:2014 användas till?
Skyddshandskar som har testats i enlighet med DIN EN 16350:2014 kan användas på arbetsplatser med risk för brand och explosion (t.ex. raffinaderier) och utgör en viktig del i jordningskedjan (handskar – skyddskläder – skor – jord). I samband med elektrostatiska egenskaper anses elektrostatisk urladdning ("elektrostatisk urladdning" eller "ESD") ofta ingå i produktskydd. Skyddshandskar som har testats i enlighet med DIN EN 16350:2014 kan användas för alla tillämpningar av ESD-skydd.